2016-04-25 Bäst för Stockholm på sikt

Texten är ursprungligen publicerad som slutreplik på DN Debatt.

I en artikel på DN Debatt (18/4) påpekade jag att det inte är mycket som förenar de som motarbetar Nobel Center, tvärtom. Det gör det väldigt svårt att se vad alternativet till nuvarande förslag skulle vara. Jag påvisade också att det i debatten från motståndarsidan gång på gång lyfts fram felaktiga och illa underbyggda resonemang mot projektet. En enkel faktakontroll hade gjort att deras utrymme i diskussionen blivit betydligt mindre.

Replikerna på min artikel understryker den här bilden. Medan Liberalerna förordar en lokalisering till Blasieholmen är Nätverket Bevara Blasieholmen emot just detta. Ingenting sägs heller i replikerna som jävar mina påståenden om att plan- och byggnadsprocessen hittills bedrivits enlig regelboken och att detsamma gällt arkitekttävlingen.

De vanliga och felaktiga påståendena att det nya Nobel Center skulle stå i vägen för en utbyggnad av Nationalmuseum eller förhindra fortsatt båttrafik på platsen byggs inte heller under. Lika lite går det av replikerna att förstå varför en verksamhet med Nobelprisets dragningskraft, som redan fått mer än 4/5 av den nödvändiga kapitalkostnaden täckt av donationer, skulle behöva få verksamhetsmässiga eller ekonomiska problem.

Ett inslag i diskussionen som nu lyfts fram är att räkna remissinstanser och på basis av detta hävda att ett beslut om att ge klartecken till Nobel Center vore odemokratiskt. Det är en märklig argumentation. Om Nobel Center får byggas på Blasieholmen eller inte är en fråga som avgörs av de folkvalda i kommunfullmäktige. Det är de som till sist ska stå för allmänintresset och väga samman alla olika aspekter av ett projekt. Det är där, och bara där som antalet röster räknas. Remissinstanserna är rådgivande.

Den fråga kommunfullmäktige ska ta ställning till är vad som är bäst för Stockholm på sikt. Är det att Nobel Center nu byggs i Stockholm som ett öppet, publikt hus med en bred verksamhet med utställningar, vetenskapliga aktiviteter, skolprogram och levande debatter om tidens stora frågor, en verksamhet som har Nobelpriset, ett av världens starkaste och mest respekterade varumärken i ryggen? Eller är det att Blasieholmen bevaras som den är och kanske framöver i en oviss framtid blir hemvist för någon annan slags aktivitet?

För mig som stockholmare sen barnsben är det ett enkelt val.

Lars Heikensten, vd för Nobelstiftelsen